Bojana

Värst vad det var barndag igår! På Oprah visade de när en kvinna hade glömt sitt barn i bilen. Tyvärr dog barnet :( Men när man har såå mkt att göra och sen bryter sin vardags vana och ska lämna barnet första gången till dagis så är det svårt för famijler göra massa saker hela tiden. Mååånga mammor vill vara den perfekta och gör allt för det. Men man slår in i väggen då. Tyckte den avsnittet var riktigt bra. Kanske ni tänker "vem gör det? Fan vad hemsk mamma!". Tänk om lite och fundera på om NI har någon gång glömt någon eller något när ni var riktigt stressade? Jag har det. Jag har glömt träffa kompisar eller glöm att ´göra något som är viktigt för mig/familjen. Alla vi har det. Men vi är så jävla bra att kritisera andra medans vi själva är inte prefekta. I dagens samhälle får vi inte göra misstag. Då är man loser eller hemsk. Man lär sig av sina misstag. Lilla jag gör det... Visst ibland kan jag göra om misstaget. Alla vi människor vill göra sååå mkt på så lite tid och vi tror vi kan göra det. Självklart kan vi det om det inte är tunga saker. Är det små saker som duscha och sjunga, det kan vi :) Men att köra bil och skicka sms? Nej, det kan vi inte. Hur mkt vi än tror att vi kan.

Efter avsnittet så ringde jag hem och fråga om föräldrarna hade någon gång glömt mig eller min bror. De hade de inte. Mamma hade sin mor bredvid sig och så fort de hade mkt att göra så hade vi barnvakt. De tog inte hand om oss själva utan BAD om hjälp från andra. Vilket är svårt idag. Jag kan nog ha lite svårt med det ibland, men när de blir för mkt så ber jag om hjälp.. Men tack vare att de bad om hjälp så har vi barnbarnen starkare band med mormor och morfar. och de andra som har också tagit hand om oss. Något rolig var att när jag var yngre så hade jag ramlat ner i snön. 20 meter tror jag det var. Men det tog snabbt för föräldrana att märka av det. Jag började asgarva :)

Senare på kvällen blev det mer och mer "barn-avsnitt" och mycket barnprat. Men eftersom jag hade sååå mkt barn i mina tankar (nej, jag vill inte ha barn) är att en viss söt person ringde mig på förmidda och berättade att hon var gravid. Jag skuttade och bleeev helt crazy och glad!! Förlåt mig, men det var fan i mig på tiden! för några år sen så TJATADE hon vaaaaaaarje dag om hur mkt hon vill ha ett litet barn. Sååå i augusti kommer de lilla bäbisen. Oh, cant wait! :)

Hon har sens, första gången jag såg henne, varit min närmaste vän och vi har skrattat, gråtit, bråkat, varit ovänner men allt det har bara gjort våra vänskap starkare. Ofta satt vi på fiket och pratade om killar, skolan, kläder, resor.. ALLT! När hon berättade hon blev tsm sin Brad Pitt kille så sa jag "vad var de jag sa? :)" Killen hon tjatade om, med den killen ska hon föda sitt första barn. Minns hur roligt vi hade de på lektioner, hur vi knuffade in varandra olika salar med FULLT med folk. Skrek på korridoren att våra killar sitter där (de som vi tyckte var snygga). Men tack vare hennes ord och hur hon gjorde mig glad, fick mig stanna kvar i Örebro. Sen när hon bestämde sig för ta ett år tidigare studenten, blev jag blixer sur på henne men sen tänkte jag om och hon mådde riktigt dåligt över vissa saker. Så de här med blixer sur gick bort. Men fortfarande idag har vi kontakt med varandra. inte så ofta men vi pratar då och då :)

Har ni kommit på vem de är...? :)















 

Det är min söta kossa Erika Grundström!!

Förlåt men VAD VAR DE JAG SA?! :D Du skulle få första barnet  ;) hihi, älskar att ha rätt!
(snodde bilden på facebook :P )

Puuuuus på diig gumman!