Kulturkrock
Svar: Först och främs vill jag be om ursäkt att jag såg denna kommentar nyss. Om inte Landsman (pojkvännen) hade sett detta så hade det nog tagit sin lilla extra tid för jag skulle ha sett denna kommentar. Men bättre sent än aldrig.
Hur det är att vara tsm med en alban? Han är en människa som vi alla personer är på denna jord. Det har varit kämpigt. Eftersom jag har känt Landsman sens jag var liiiiiten så har det varit lättare för min och hans familj att acceptera det. Vi hade inte pratat med varandra på 7 år eller tom mer! Och nu i sommarast när jag flyttade hem igen (pluggade i Örebro och tog studenten) så träffade jag på honom på honom vid ett fik. Artig sätt så frågade han om vi kunde ta en fik och prata om allt vi har missat i varandras liv. Vi började sms:a med varandra ( tog en låååång tid innan han fick mitt nr, haha. Var tvungen reta honom (: ). Efter det så kände jag något i mig och ville börja umgås med honom. åå, det gjorde vi! :) MEN (!) såååå mkt skit och bullshit det gick om oss. Vi umgicks bara som vänner och redan dåå sa folk till oss, mest till Landsman, att ta det lite lugnt. Vi skulle tänka på vart vi kommer ifrån. Jag började bli lite små rädd och irriterad över vart vi kommer ifrån. Tänkte också mycket om vad han skulle tycka om allt vad det sa om oss.
En kväll så festade vi tsm med min bror och massor med andra kompisar. Stack till en "krog" och som vanlig är de ju alltid bråk mellan någon och just denna gång var de min bror. Landsman vände sig om och skulle hjälpa min bror. Mitt i allt så tar en kille i honom och säger "Vadfan, du ska inte hjälpa en serbjävel!!". Jaa, behöver väl inte säga att han var alban.. Landsman slet sig ur honom och sa att vi var barndomskompisar och tänker hjälpa oss i alla sits som går. När jag fick höra det så visste jag vart han fanns i våra liv.
Landsman och min bror har varit rätt så bra vänner i fleeera år. När det var krig mellan serbien och kosovo så snackade ingen med oss från Serbien bland albanerna förutom Landsman. Han har totalt skitit i det och alltid pratat och umgicks med min bror. Innan vi började bli på G och sånt så pratade vi om för och nackdelar. Jag var den mest som pratade om kulturkrock. Tills slut orkade jag inte mer att tänka på de negetiva och tänkte på det positiva. Vi gick ut med att vi var tsm och innan vi gjorde det så pratade vi självklart med våra familjer. Min bror och mamma accepterade det men inte min kära far... Folk börjde ta avstånd från Landsman och jag mådde dåligt över det. Men som han brukar säga "man märker verkligen vilka är ens vänner" och det är faktiskt sant. Det tar på sina krafter och mod. Men det gäller att båda är villiga och den ena ska vara lite mer starkare än den andra för klara av det. så har den andra personen huvudet övet vattnet iaf.. Hade Landsman brytt sig vad andra tycker så skulle jag inte bott nu i Stockholm med honom.. Det var han som var så stark och brydde sig inte ett skit om vad de andra tyckte. åå just däär fick jag ännu mer mod.
Om du verkligen vill ha honom, prata med honom. Säg vad som är för och nackdelar med era förhållande. Prata med familjen. Det är SVÅRT men som jag har sagt till min far att alla vi är människor och det är inte precis som jag och han är där nere och krigar mot varandra. Vi känner inte ens dom som krigar och vi tycker det är HELT feeeel att kriga! Vad är det för mening? Jaa, men kära barn det var dom som började kriga mot oss!! Jaså? Hur vet vi det? Säg mig det.. Hur vet vi det? Det är mer än 100 år sen det började kriga. Vi har inte REN objekt fakta om vad som hände EGENTLIGEN utan bara små saker som har blivit stora.
Man kan inte hjälpa av vad man känner. Det är inte precis som jag styr över vem jag ska vara kär i och älska honom. Det tar sin lilla tid att familjen ska acceptera vem man älskar. Varför döma om vart killen kommer ifrån? Tänk om den killen är THE ONE och gör precis allt för dig? Familjer vill att man ska ha någon vid sitt eget land. Hur lätt är det att hitta en kille som man själv tycker om? Föräldrarna har det lätt.. Han är läkare! Han är smart, snygg, trevlig.. blablablablabla. Visst, han är jätte trevlig när föräldrana är med dig men sen när ni är ensama så han värsta idioten! Du lever D I T T liv inte familjens.. Du väljer vart du vill bo, plugga och bli när du är äldre. Föräldrana kan inte leva sitt liv annorlunda hos oss barnen.
Säg ifrån! Ta papper och penna och skriv ner för och nackdelar. Vägrar föräldrana lyssna på dig ge dom pappret och be dom läsa den. Vägrar de? Sätt den på bilrutan, deras säng, köksbrodet överallt! De ska läsa den och när de ha väl gjort det så prata igenom. Bjud honom på familjemidda. Jag bjöd ofta över landsman på midda och osv. Mamma tycker det är kul, men min far vägrar vare hemma när Landsman är där och man får höra små kommentarer om det. Jag tar åt mig, extremt men sen tänker jag om.. Varför ska jag leva mitt liv annorlunda för göra honom nöjd? Det är ju jag som ska bli nöjd med livet och känner att jag lever. Min far har fortfarande inte accepterat Landsman men det tar sin lilla tid och man måste prova sina vingar. Det är inte precis som jag har valt att gifta mig med honom imrn och skaffa barn på söndag.. En dag i tagit. Jag hoppas att det blir jag och han men man vet aldrig vad som händer i framtiden *peppa peppa ta i trä*
Det är kämpigt.. Fortfarande idag. Så fort vi kommer till Ronneby ser vi alla blickar. Just därför flyttade vi. Vi vill ha ett liv tsm.
Såå kämpa! Man blir mycket lyckligare då. Efter man ha kämpat så känns det såå skönt att krama om honom eller kyssa honom. Så som du beskrev.. Verkar som han är the one.. Det är inte lätt, inget i livet är lätt gumman.. Hoppas att du fick svar vid dina frågor. Vet att jag skrev lite mkt men i såna här kommentarer/frågor så blir jag helt till mig och vill svara så mkt som möjlig och hjälpa andra därute. Jag vet inte vem du är men jag tror på dig och önskar dig all lycka! Är det ngt mer.. så är det bara fortsätta kontakta mig. Jag står vid din sida. Ta hand om dig!
Puss och kram :)
Bojana! JAG GRÅTER AV DITT INLÄGG!! Fyfan va bra det va!! Jag e stolt över dig gumman. Du lever ditt liv o e PRECIS de du ska göra!! Fan.. ja se inte texten tåranra bara rinner.. vi måste fan träffas snart!!
Hej Bojana! Fy jag kan inte förklara hur glad jag är över din respons. Tack så jättemycket för att du lade ner tid på att skriva detta inlägg och öppna dig om dina tankar och din egen situation. Och javisst skrev du mycket, men det är absolut ingenting du ska be om ursäkt för. Det bevisar ditt engagemang för andra människor där ute och är en fantastisk egenskap att erhålla. Din text var väldigt innehållsrik och jag kände igen mig i väldigt mycket. Den ingav insikter, mod och inspiration. Jag läste den flera gånger. Då där inte är väldigt många människor i vår situation gläder det mig att jag får höra berättelsen ur någons liv som upplevt det jag nu upplever. Jag måste berömma dig för ditt mod och för din villkorslösa vilja. Enbart ditt hjärta vet vad det krävdes att trotsa alla motgångar och hinder för att slutligen vara med den man älskar. Därför bör du höra att det var väldigt starkt gjort av dig. Gläds åt att du erhåller sådant mod och att du är den du är. Samtidigt som jag avundas dig din styrka är jag väldigt glad för din skull. Det gör mig verkligen ont att detta förakt ska infinna sig mellan våra nationer då så många oskyldiga människor blir offer för en maktgalen regim. Folk förstår inte hur kärlek slår ut allting annat, det är större än nationalitet, egenvärde och stolthet. Det är oslagbart. Jag förstår inte hur de resonerar när de kopplar det med krig då den jag älskar inte gjort en fluga förnär. Då det inte rör oss. Men tyvärr finns där hat världen över, hat som leder till hat och i sin tur till mycket ont. Detta oavsett hur mycket vi vill kan vi inte förändra. Men vi kan motstå det och inte tillåta det påverka oss. Inte tillåta det bli ett hinder för det vi vill mest. Med det tillkommer risker, stora som små, men som du sa; att slutligen befinna sig i hans armar är fantastiskt. Jag fruktar verkligen alla risker, jag vill inte att min kärlek till honom ska kosta mig något annat. Men jag har älskat honom i flera år och ser ingen framtid utan honom. Och då jag fann din blogg och insåg att du var tillsammans med en alban funderade jag länge på att skriva innan jag verkligen gjorde det. Jag undrade verkligen över hur det gått för dig. Med ditt inlägg talade du om för mig att det är möjligt, inte utan att kämpa men möjligt. Att förhinder lär komma och smärta lär göra sig känd men att det är värt det. Att man ska orka och ge det tid. Och i slutändan, som du sa, lever vi enbart för oss själva. Och jag tänker ofta att det viktigaste för min familj är väl ändå att jag är lycklig? Och ingenting skulle göra mig lyckligare än ett liv med honom. Så jag ser både möjlighet och förhinder. Men det är värt det. Och nu ska jag sluta skriva innan det blir en bok här men jag ville på bästa och mest tacksamma sätt besvara din respons. Tack än en gång för ditt svar. Tack för att du tror på mig och för ditt erbjudande till hjälp. Tack för att du är en inspiration. Jag uppskattar det verkligen. Fortsätt vara lika stark och modig. Du lär komma långt i livet. Jag är innerligt glad för er skull. Jag hoppas det går bra för er och att ni gifter er och allt därtill. Jag ska tala om för dig hur det går. Tack (K)
love you =)
wow bojana. det där visste jag inte förräns nu. vilken stark tjej du är :) jag önskar dig och landsman det bästa och lite till!
Fint inlägg Bojana :)
Fortsätt att kämpa men framförallt njuta av varandra!
Kramar på er båda!
